Strålning frekvens: vad är elektromagnetisk strålning
Strålning frekvens:
Är gammastrålning elektromagnetisk strålning
De kallas därför för synligt ljus. Vågor med något längre våglängder uppfattas av huden som värmestrålning. Växelverkan [ redigera redigera wikitext ] Ems har energi och rörelsemängd som den kan få när den interagerar med materia. Den kan stråla från exempelvis strömledande kablar, antenner eller skärmar och är en effektförlust i de flesta fall förutom i fallet med antenner. Laddningar som accelereras utsänder ems. Ems påverkar endast laddade partiklar och andra elektromagnetiska fält, genom superposition och icke-linjäritet. Det sista fallet är ovanligt och approximeras ofta bort i fysikaliska-tekniska beräkningar, eftersom det har ringa inverkan, medan superpositionsprincipen kan antingen förstärka eller ta bort strålningen konstruktiv respektive destruktiv interferens. Materia som placeras i ems absorberar energi från fältet och fältet får mindre energi. På mikronivå leder absorptionen ofta till att temperaturen höjs. Utbredningshastigheten i vakuum är konstant och alltid lika med ljushastigheten.
Hur uppstår elektromagnetisk strålning
Strålning hamnar alltså i separata avsnitt i undervisningssammanhang, vetenskapliga rapporter med mera. Med strålning avser man inom fysiken partiklar som elektroner, protoner, neutroner samt fotoner med frekvensen cirka kHz och högre. Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på LinkedIn För fotoner med en frekvens över kHz talar man ofta om elektromagnetisk strålning där de elektriska och magnetiska fälten växelverkar som en sammansvetsad enhet och med ett energiinnehåll som är proportionellt mot frekvensen. Under kHz växelverkar inte elektriska och magnetiska fält med varandra på ett sådant sätt att de kan betraktas som partiklar. De elektriska och magnetiska fälten bör då betraktas vart och ett för sig med enheterna volt per meter respektive tesla. Fotoner med en frekvens på över cirka Hz 1 Hz kan jonisera atomer och molekyler och man talar då om joniserande strålning. Är frekvensen lägre än Hz klassificeras den elektromagnetiska strålningen som icke-joniserande.
Varför beter sig elektromagnetisk strålning så olika?
Ett glasfönster släpper igenom synligt ljus och radiovågor, men inte kortvågig UV-strålning. Eller gör den det? I grunden följer den alltid samma enkla principer, men det leder till mycket olika resultat i olika sammanhang. EMS är allt från långa radiovågor till kortvågig gammastrålning, med mikrovågor, infrarött och synligt ljus samt UV- och röntgenstrålning däremellan. När EMS träffar ett material kan strålningen göra något av följande: reflekteras studsa , transmitteras passera igenom eller absorberas tas upp av materialet. Vi vet från vår vardag att kombinationen av våglängd och material avgör utfallet: Ett vanligt fönster kommer till exempel att släppa igenom synligt ljus och radiovågor, men inte kortvågig UV-strålning. Ett metallnät kan släppa igenom ljus men skärma av radiovågor. All EMS har en frekvens, varifrån man kan räkna ut dess våglängd och fotonenergi, alltså hur mycket energi en enskild ljuspartikel, foton, bär på. Ju högre frekvens, desto kortare våglängd.
Vågmodellen för ljus - Elektromagnetisk strålning
När gäller inte strålmodellen? Vi har tidigare sett att strålmodellen för ljus är en modell för hur ljus rör sig och interagerar med materia som fungerar väl när man talar om vardagliga föremål och många optiska instrument. Men när det när det kommer till mycket små saker så visar det sig t. Det verkar nästan som att ljuset sprids då det träffar på små hinder och inte riktigt längre utbreder sig rätlinjigt så som antas i strålmodellen. Vi vet ju sedan tidigare att mekaniska vågor böjs av då de träffar på ett hinder i samma storleksordning som våglängden och om plana vågor i synnerhet träffade en öppning så spreds vågorna cirkulärt på andra sidan öppningen. Detta kallades ju för böjning eller diffraktion. Skulle diffraktion kunna vara en förklaring till den dåliga upplösningen? Att ljus också är en vågrörelse men med så korta våglängder att det krävs mycket små hinder för att diffraktionen ska märkas? Vi har ju redan sett att ljus uppvisar reflektion och brytning men det visar sig faktiskt att ljus också har fler vågegenskaper, t.