Trädets bark: skadad bark på äppelträd
Stammens uppbyggnad
För andra betydelser, se Bark olika betydelser. Barken på en pilstam vid Lindessjön. Bark är det yttre skiktet som omger den egentliga veden på stammar , grenar och rötter hos träd och buskar. Det yttersta lagret utgörs av korkceller. Där kan finnas korkporer, som är upphöjda, millimeterstora bildningar med smal öppning överst, på frukter eller årskvistar. Korklister är korkartade lister på kvistar. Bark förekommer främst hos barrträd och tvåhjärtbladiga växter. Begreppet är inte helt konsekvent eller enhetligt, och brukar användas om all vävnad som finns utanför kambium hos växterna. Den består av ett inre floem och ett yttre periderm korkvävnad. På tunna kvistar och rötter består barken även av epidermis och cortex. Om trädet ringbarkas och detta skikt skärs av dör trädet. Det yttre peridermet består av döda korkceller med inlagring av suberin i cellväggarna. På ek, poppel och sälg brister den redan tidigt på längen som skorpbark, hos andra som platan, tall och gran avstöts den i tunnare eller tjockare flak som fjällbark.
Publicerad Uppdaterad Tall och gran är uppbyggda på ett likartat sätt. I centrum av stammens tvärsnitt finns märgen som går genom hela trädet och slutar i toppen med en knopp. Märgen omsluts av veden, som kan delas in i kärna och splint, och ytterst finns ett skikt av bark. Hos vissa trädslag har kärnveden en mörkare färgton än splintveden, till exempel hos furu, lärk och ek. Hos andra trädslag skiljer sig inte kärnvedens färgnyans från splintvedens, till exempel hos gran och silvergran. Kärnved och splintved Kärnved hos trädslag med mörk kärna har i regel bättre beständighet mot mikrobiell nedbrytning än kärnved hos trädslag med ljus kärna. Trots att det i vissa trädslag inte kan ses någon färgskillnad i veden finns det förekomst av kärnved som även den är mer beständig än splintveden. Bild 1. Furu- och grankärna. Bild 2. Tallens uppbyggnad. Även splintvedens celler är döda sånär som på 5—10 procent av de näringsledande så kallade parenkymcellerna.
Täckbark
Ordlista Korta förklaringar på vanliga skogsord. Uttrycket härstammar från ett sågverk i Baggböle i Västerbotten som under talet påstods ägna sig åt olovliga avverkningar på andras marker. Sågverket var anklagat i media men blev aldrig fällt av domstol. Bakslänt Vägdikets yttre slänt, det vill säga den lutning ner mot diket som gränsar till den omgivande miljön. Synonymt med ytterslänt. Bark Yttre skikt på stammar, grenar och rötter hos träd och buskar. Barken innesluter kambiet tillväxtzonen och skyddar de känsligare delarna av växten. Barkdragande kvist En inväxt kvist där barken blivit kvar mellan kvist och omgivande ved. Förekommer hos alla trädslag och sänker kvaliteten på virket kraftigt, eftersom kvistarna inte är ordentligt förankrade i omgivande ved. Barkfläkning Innebär att en del av barken rivs eller skärs av från stammen. Kan till exempel uppkomma vid slarvig kvistning. Metoden utnyttjas ibland i naturvårdande syfte för att skapa död lövved.
Laga barkskada på träd
På den här sidan kan du läsa mer om dem. Trädets biprodukter Lyssna Den bark som ligger under den övre barken går att använda till framställningen av barkmjöl. Att ta bark från ett utvalt träd brukar kallas för barktäkt. Samerna använde barken som kosttillskott men också för att kunna tillverka fodral till sentråd. Det var den vita innerbarken som användes för att göra mjöl. Mjölet var rikt på både mineraler och c-vitamin. Innerbarken torkades över heta stenar och blev röd i färgen. När det var nödår i Sverige mellan var det vanligt att bark användes till bröd. Efter talet blev det mindre vanligt med barktäkter. En anledning kan vara att det kom fler matprodukter som mjöl och potatis, men också att staten förbjöd att man barkade träd. Det fanns ett intresse från staten att använda träden till skogsbruket. I Sápmi finns det spår efter tidigare barktäkter som ligger utanför fjällområdena. Vissa barktäkter kan vara flera hundra år gamla eller äldre.