Noanamn björn: noaord korsord
Noanamn björn:
Vad hette ”björn” på bronsåldern?
Mors lilla Olle, Björnen sover, alla svenska barn känner till sångerna om faran med att umgås med björnar. Men var kanske inte många känner till är att det ursprungliga proto-germanska ordet för björn inte längre är känt. Det vill säga ord som man säger för att man inte vågar använda det egentliga ordet. För en yngre generation så kanske Voldemort ligger nära till hands. Just ordet björn är antagligen härlett från det proto-indoeuropeiska ordet för brun, men vissa har härlett det till motsvarande ord för vilddjur. Båda är väl rimliga förklaringar. Samma sak har hänt i Ryska och andra slaviska språk. Ulf uttalades för övrigt från början exakt som ulv, med ett v-ljud på slutet. Det som skiljer varg från björn i etymologiskt hänseende är att varg är en mycket nyare konstruktion. Varg, som ord är inte känt i våra grannspråk. Som tur är så finns det väl kända ljudlagar som möjliggör en rekonstruktion av det protogermanska ordet. Förklaringen till att just germanerna var de som slutade använda björnens sanna namn är antagligen att vi bodde längst upp i norr, där brunbjörnen är överst på näringskedjan.
Macbeth noaord
Det polynesiska ordet noa uttrycker motsatsen till tabu, [1] och betecknar något som kan användas utan risk. Noaord har oftast använts för farliga djur , övernaturliga fenomen och väsen , där man av rädsla för att frammana dem ej vågat nämna dem vid namn. Att använda det riktiga namnet ansågs kunna frammana dess onda krafter. Genom att i stället använda en alternativ benämning trodde man sig kunna undvika att dessa onda krafter utlöstes. Dialektalt förekommer även en grupp insmickrande namn som Gull, Gullfot, Gullegrå. Skjoran har kallats skata 'den långsmala', avseende stjärtfjädrarna , och sedan har det ordet blivit det normala. Åskan från fornnordiska as-eykja, 'asens åkning', om guden Tors färd över himlavalvet har kallats tordön, godfar och gudfar. Efterleden -far är i detta fall inte härledd från ordet fader, som i "gudfader", utan från verbet fara, som i "att färdas". Sälar har benämnts "fisk" av säljägare för att inte jaktlyckan skall gå förlorad.
Gullfot korsord
På samma sätt kan man dra till sig ondskefulla väsen eller farliga djur genom att kalla dem vid deras rätta namn. För att undvika att locka fram faror började våra förfäder använda omskrivningar för det som uppfattades som hotfullt. På det sättet kunde man tala om det farliga utan att riskera att vålla skada. Sådana mindre laddade benämningar på olycksbringande varelser och företeelser kallas noanamn eller noaord. Noanamn är alltså ord som kan användas utan risk för att väcka ondskefulla krafter. Ibland är noanamnen lite insmickrande för att blidka varelsen i fråga, men de kan även uttrycka avståndstagande. Ett djur som under seklernas gång fått många noanamn är vargen. Björnen fick ofta noanamn som var betydligt mindre inställsamma; han kallades bland annat för styggnacke, storkräket och myrtass, även om nalle, storhund, bamse och bamsefar också förekom. För att räven inte skulle komma till gården och ta höns kallades han mickel och för att slippa få ormar runt huset talade man om svartudder.
Nordisk folktro, del 28: Noanamn och noaord
Björnar får allt som oftast agera symboler. Världsnaturfonden har en panda som logotyp, isbjörnen får inte sällan representera klimatförändringarnas smältande glaciärer och brunbjörnen är både Finlands och Rysslands nationaldjur. Sinnrika smeknamn Just i Finland syns också björnens symbolik inte minst i våra språk. Enligt Juha Pentikäinen, professor i religionsvetenskap och författare till boken Karhun kannoilla, finns det runt ord för björn i finskan. Även i svenskan har vi många termer för björnen. I Ord till tusen räknar fackboksförfattaren Jan Gyllenbok upp en handfull av dem, såsom fulingen, myrtass, skogskisse, storkräket och styggnacke, och i en synonymordbok står tasse att läsa. En annan björnbeteckning är gullfot, som också använts om andra vilddjur, exempelvis vargen. Klumpig bamse I dag är det nog inte många som kallar björnen för storkräket eller styggnacke till vardags, men synonymerna nalle och bamse känner de flesta säkert igen.